Ett gammalt minne...
... Ska berätta en liten historia om hur "vi vuxna" kan funger. En dag för massa år sen. Säkert över 20 år sen. Min farmor (R.I.P) fyllde år, möjligt att det va hennes 50års dag. Hon skulle i allafall bjuda hela familjen på middag, jätte mysigt. Jag va för liten för att äta från vuxen menyn... Mat intresset som jag alltid haft, tycket inte att korv och pommpa/pannkaor (eller va som nu finns på barn menyn) lät gott utan jag ville ha "riktig mat", och inte bara en rätt utan minst två. Precis som alla andra vuxan.
Farmors ord va: -Nej det får du inte, du är ett barn, och vuxen menyn är SÅÅÅ dyr, det är onödigt att slösa såå mycket pengar, för du kommer inte orka allt...
Jag, jätte lessen: - Men det finns inget gott på min meny...
Pappa smått arg: - Mamma låt henne ta vad hon vill...
Farmor, sur som F-N: -ok! men då ska du äta upp varje smula Jennie!!
Jag, Överlycklig: Ja det ska jag. =D
*MUMS, MUMS*
Jag åt allt (en varmrätt och efterrätt), och va jätte mätt... (inte så jag höll på dö, men riktigt mätt ändå)
Ni som gillar att gissa slutet på en story, innan den är slut, har nog gissat att det var min farmor som inte orka äta upp sin mat. Hon fick höra det ganska duktigt...
Så kan det gå... som vuxen får man ibland äta upp sina ord...
In your face farmor (R.I.P)
En bild från ett hotelrum i Paris <3
Johan, jag älskar alla mina resor och minnen me dej. Du betyder allt för mej!!
Och massa kärlek till er andra oxå... Det är alltid lika kul att sen att ni läser bloggen.. <3
Typiskt vuxna ;)
