Lilla Aminas historia!

Jag har ju slutat blogga, många anlednigar. Började med ett dödsfall på jobbet, blev kaos!! Så tiden fanns ej då, sen fick jag reda på att jag va gravid.. Och eftersom jag inte visste om jag ville blogga om graviditeten så lät jag bli, för gravid tankar var det ända som fans i mitt huvud.
 
Hur som.. Detta är historien om när min lilla dotter föddes.
Sista magbilden, tre dagar innan hon föds!
 
Onsdagen den 21/11 vid 14-tiden börja jag få regelbundna förvärkar, men reagera inte allt för mycket på det, dom kom var 7min ungefär. Jag var och luncha med min syster, sen lite shoping. När jag kom hem börja jag med maten, värkarna blev mer intensiva. Fick släppa det jag höll på med och andades mig igenom värkarna. Men aja tänkte jag, man kan ju ha lite förvärkar. Sambon kom hem och vi åt middag, jag berätta lite snabbt att jag haft lite förvärkar, men att det inte var dax utan bara förvärkar..
 
Vid 21.30 kände jag att jag behövde ett varmt bad, för att det skulle klinga av och jag skulle få sova. Det fungera inte. Kl 22 blev det intensivare, och jag sa lite försiktigt till Johan att det kanske är dax.. Men vi gick och la oss, jag låg i sängen i 30 min innan jag insåg att det här går inte.. Johan fråga vad han skulle göra, jag sa sov du, om detta bara är falskt alarm så sak du jobba imorgon, dumt om du är trött då.
 
Så jag satt uppe hela natten med värkar från var 10-1 min mellanrum. Men dom kom aldrig med regelbundna mellanrum. Vid 02.00 ringde jag till förlossningen och sa att jag trodde det kunde vara dax, dom svara att eftersom tiden mellan värkaran var så oregelbundna att jag skulle ta två alvedon och försöka vila. Jo hej på dej, det går ju när man har värkar som är med max 10 min mellan. Nej, jag kämpa vidare hela natten, katten fick sig ett par knuffar, hon ville kela när jag har värkar, Nej skulle inte tro det. (Hon kom ej till skada) 
 
Kl 06.00 kom Johan upp, han fåga vad han skulle göra, jag sa att han skulle gå till jobbet, jag hör av mig om det blir värre. (hur mycket värre kan det bli tänkte jag?!) Men kände att han inte gör någon nytta hemma, förutom att irritera mig. Så när han gick till jobbet, la jag mig i ett varmt bad igen, detta hjälpte inte. Jag ville tvätta håret, visste ju inte när jag skulle få tid med det nästa gång, tänk om detta är "the real deal"
 
Vid 7- tiden ringde jag till min mamma och sa att jag nig hade värkar. Hon ringde till sitt jobb, och fick vaba?! mig. Vi gick en promenad, mycket kort.. Satt och försökte prata. Vid 11-tiden ringde hon till förlossningen och gav läges rapport. Dom ville att jag skulle ta två alvedon och vila. Men då sa mamma ifrån (av den anledningen bad jag henne ringa), -Min dotter har värkar som är med max 10 mins mellanrum, när ska hon huna vila?!
-Jaha är det så det är, då kan ni komma in då. 
Mamma har ingen bil för tillfället, så hon ringde min pappa som sa att han kommer och kör oss till DS
 
Jag ringde Johan och sa att vi åker in, men han behöver inte gå från jobbet, jag ringer om jag blir inlagd, då kan han komma. Efter ha packat väskan och tagit med det som behövs så åkte vi in. 
 
Blev uppkoplad och undersökt. öppen 3cm, 1cm kvar på livmodertappen. Det är alltså på riktigt (HJÄLP!!!!) Jag blev inskriven och ringde Johan, han gick från jobbet och var där på mindre än en timme. Mamma och pappa stanade kvar, ringde mina systrar.. dom kom oxå. Japp hela tjocka familjen var på förlossningen, den jag och Johan skulle göra själva. Men det var kul, dom fick tiden att gå, Det gick långsamt framåt 1cm/varannan timme typ. och värkarna blev lite svagare så jag fick värkstimulerande medel i dropp. Vid 22-tiden, (ett dygn från det dom "ritiga värkarna" starta) Var det "bara" jag, Johan, mamma och ena syrran kvar. Min syster stannade till 00.00 tiden. men ville va kvar. Bara det hon skulle upp tidigt och jobba.
Mamma frågade om det var ok om hon stannade tills bebisen föddes, jag sa visst, men när det är dax att krysta så vill jag att det bara är jag och Johan. Timmarna gick framåt, jag körde på med lustgas och epidural.. 
 
Nattpersonalen ville jag döda lite, jag var öppen helt, men fick inte börja krysta.. Nej nej jag ska sitta si i 20min sen sitta så i 20min sen göra det i 20 min osv.. Men va tusan jag vill krysta!!!! Hon satt bara vid sin dator, mamma fick hämta henne då och då.. eftersom hon inte kom in till oss efter 20 min. Jag sa åt henne att det har gått 40min, hon sa 20!!!! MORRRRR!! Sambon sa att hon nog inte ville att jag skulle föda på hennes pass, det skiter jag i!! Kl var nu 5 på morgonen, hon slutar 7.. jag kan inte hålla på i två timmar till... Men jag fick inte krysta. 
 
Tillslut sa jag att jag måste, det går inte annars.. Jaja oki, tryck på lite då. Och jag börja krysta, Bedövnigen hade släppt och lustgasen kasta jag iväg. (man blev jätte torr om läpparan av den, tur jag hade med min mitt vaselin) Nu var kl 7. Fan nu fick hon som hon ville, jaja, jag ville ändå inte visa henne mitt barn!! (visst lite bitter)
 
Sen när dag personalen kom, gick det ganska fort.. efter mycket protester om att jag inte alls ville krysta längre och en del DET GÅR INTE, så var ialla fall huvudet ute. Det ända jag hörde var Johans röst, det klarar detta, en gång till osv, osv. Utan honnom tror jag inte att det hade gått. Men det satt fast där, i 2min, navelsträngen var hårt runt halsen och min lilla dotters hjärta gick ner på noll, dom laram en gång.. Mer personal kom in, dom fick inte bort navelsträngen!! Larma igen, akutlarm, så barn läkaran skulle komma, dom sa åt mig att vända mig om, jaha hur tänkte ni er nu?? jag har en fotboll mellan bena (lite minder model)!! Men med deras hjälp och en massa styrka jag inte visste jag hade lyckades jag komma på rygg. 
 
När jag såg hur mycket personal som var där, alla som sprang omkring, haja jag, nu måste hon ut.. Så en jätte kryst och hon var ute. Blå, andas inte, men jag hörde henne försöka. Hosta lite. 50 11 händer i vägen så jag såg inte om det var en flicka.. Jag sa åt bebisen att andas, andas. Johan hade flyttat sig till fotänden nu när bebisen var ute. ena sköterskan skulle börja klippa navelsträngen. -NEJ!! Det ska Johan göra! oki, lite extra tid, men han fick göra det. Dom tog med Johan och bebis och försvann. Jag kände mig lung, visste att det skulle gå bra. 
 
Mamma kom in till mig, hon var vit i ansiktet. Bara sett akut larm från mitt rum.. Men jag sa att jag är oki, gå till barnet. Sen tog det ca 20min innan dom sa nu kommer hon! 
In på mitt rum kommer Johan med ett knytte inlindad i en filt i sina armar in till mig. Han oxå vit i ansikter och lite blank i ögonen. -Ge mig! det var det ända jag sa.
Jag fick min bebis på magen. 
 
Jag förlora ganska mycket blod, och fick en infektion plus att dom ville ha extra koll på bebisen, så vi fick komma till en bb avdelning. Antibiotika i dropp, i 2 dygn. 3 inre stygn och 1 yttre.. 
Min fina dotter
 

Sen börja enligt mig den jobbigaste delen av förlossningen, eftervärkar, problem med att kissa (det gör sååååå ont!!!!!), få igång amningen... ajajaj. Livmodern som ska dra ihop sig, fogar som ska tillbax mm mm. Men det är värt det. Skulle göra om det hur många gånger som helst, för att få ha henne här.
 
Hon fick en låt till sig oxå
 
 
Efter 2 dagar på BB så bad jag om att få åka hem, och det fick jag, med massa antibiotika. Nu har det gått 8 dagar sen hon födes. Jag älskar henne obeskrivligt mycket! Och jag kan kissa utan att det gör ont, amningen fungerar!
 
Amina Sophia Svedberg Södergren.
Födes 23/11-2012 (Var beräknad 27/11) kl 07.24 på DS.
Vikt 3680g
50cm lång
35.5 runt huvudet
 
Hon sover 5-7 timmar i sträck varje natt, imorrse fick jag väcka henne efter 7,5 timmar, för brösten höll på spricka, och ingen kolik, så jag har den bästa bebisen ever!
 
Detta är bara ett samandrag av 33.24 timmar (om man räknar från kl 22.00 den 21:a till den 23:e kl 07.24
 
Fick höra att jag trots en lååång förlossning tag allt bra, jag skoja ped personalen och familjen. Hitta på bus och höll på. Men det är ju sån jag är.. Och är glad att dom märkte det, att jag fast smärtan lyckades få folk att le, och hålla modet uppe. (förutom 24 min vid 07.00 tiden)
 
Jag vet inte om jag kommer blogga massa mer, kanske om tiden finns. Men just nu ska jag bara vara mamma!! (jisses, känns knasigt att bara skriva det)
 
XOXO
Jennie

Kommentarer
Postat av: Johanna

GRATTIS! =)

Svar: Tack! Helt overkligt och underbart..
Jennie

2012-12-01 @ 18:59:41
URL: http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se
Postat av: Sofia

Hej
Jo de var ju ett tag sedan kan vi säga, tack så mycket. Kan säga att jag nästan är inne i bloggpaus själv. Händer rätt mycket runtom mitt eget liv just nu och denna tid måste jag plugga till ett engelskt prov som man har 10.30 imorgon. Känns dock inte kul :)

Måste ju bara säga grattis! :) Hade inte heller kolik, fick väcka Liam dock varje gång för att han skulle äta :P

2012-12-02 @ 21:56:12
URL: http://rockferries.blogg.se
Postat av: Följ vår resa från tankar till färdigt hus

åh, jag älskar att få höra sådana här berättelser! GRATTIS :D

2012-12-03 @ 13:35:21
URL: http://motdromhuset.blogg.se/
Postat av: Vivi

Åh vad roligt, grattis !
Tråkigt att förlossningen var lite traumatiskt, men skönt att allt gick bra !
Grattis ännu en gång.
Mvh

2012-12-03 @ 13:56:48
URL: http://www.missvivis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0